Var på en såkallad koloskopi
fick lugnande medel men var
något av det plågsammaste
jag varit med om hellre skulle
jag föda barn igen

Sen när dom var klara säger
dom bara nu kan du klä dig
och gå hem jag klev upp visste
knappt vart jag befann mig
efteråt var liksom väldigt
omtöknad

Ja tur att min man fanns med
mig vid min sida mer kommer
jag inte ihåg förens vi var hemma
igen så jag måste ha förlorat
medvetandet för ett tag

Ska sjukvården bara skicka iväg
en passient nästan ner drågad
det har ju kunnat hänt mig vad
som hälst om inte min man tagit
emot mig

Så för mig är sjukvården av idag är
lika med noll man är som vilken
trasa som hälst så känner jag
för vården efter denna behandligen
jag fick

Jag är väldigt ledsen och besviken
men evigt tacksam för min man som
är värld dagens ros för att han fanns
där för mig vad jag älskar dig hjärtat
mitt