Du doftar fotogen och liksom syrligt
jag klär mig i din skjorta
dina gummistövlar, minnet av din röst
hur du ropar efter oss i skogen
vi vindlar som levande hundar
längs nötta stigar, vigt kring snubbelrötter
du står längre ned i slänten
solen i ditt tunna hår
när vi saktar in och stannar
jag vet hur du doftar
bränder och sorg