det är januari nu
världen är gnistrande vit och vacker
snön ligger som ett täcke kvar på marken
tindrar som små kristaller
och knarrar under fötter
på par som går hand i hand genom parken

ensam sitter jag själv på en parkbänk
tårarna fryster fast
på mina sträva orakade kinder
och jag tänker
att det kunde ju varit du
som satt här bredvid mig nu
ja, tänk att av alla paren
som går hand i hand genom parken
tänk att vi
kunde ha varit ett av dem

men du är med någon annan nu
som du valt istället för mig
jag hoppas att ni är lyckliga
där ni går hand i hand
genom parken
jag hoppas att du är lycklig
med vetskapen
att jag skulle gett dig allt
och lite till

föralltid
plus en dag