1.
Vår stackars Jord är skä-ändad
vårt leverne befängt.
Vi bara skrattar och vi dansar till avgudamusik
runt Kalven som i guld är klädd
och står på altaret
ja, dansa där det skall vi än
när havet svämmat ut

ut över länder, över folk, som intet ont har gjort
ut över vingårdar och fält, där grödan dränks i salt.

Min Jord, hur ont har vi vårdat dig
allt levandes klenod
styrda av Kalvens prästerskap
som lurat oss med Fart.

2.
Att älska fart är vår nya tro
en outsägligt stark
den gör så att vi fastnar i kalvdansers rytmik.
Att sitta still och tänka blott
är ej alternativ.
Nej, köra runt och handla strunt
är dagens tidsfördriv

på jakt i tempelsalarna till prästerskapets sång
ja, prylar skall jag köpa än vid jordens undergång.

Min älskling, jag har bedragit dig
det inser jag ju nu
men att du kan förlåta mig
det vill jag tro, min vän.

3.
Jorden ruskar sig saktelig
ser på oss en stund.
”Nog skall jag väl kunna älska er”, säger hon och ler
”men bara om ni ändrar stil
och håller er till mig!”
”Ja, kanske skall vi leva då
som förr i harmoni

tillsammans utan fart och jäkt med lugn och värdighet
utan att lyda prästers tal om ökad hastighet!”

Vår Jord, hur ont har vi vårdat dig
vår framtids enda chans.
Men äntligt skall vi sluta upp
att följa kalvens dans.