vibrationer längs bänken
från en ljudlös telefon
såg ditt namn på skärmen
och log som ett fån

jag svarade och du sa hej
följt av en tystnad
jag försökte bryta isen
med ett fånigt skämt
och du skrattade nog lite grann

sedan kom allvaret fram
du sa att du hade bråkat med din man
sedan följde tystnaden igen

du bad mig om råd
jag satt där med klumpar
i både hals och mage

det var svårt
för mitt hjärta skriker ju efter dig
men jag stängde av mitt hjärta
och försökte hjälpa till

jag sa att du borde gå hem
att allt kommer bli bra

jag sa
var inte ledsen
och du frågade mig
vad spelar det för roll?

och jag sa
att det spelar roll för mig
din lycka betyder mer än världen själv

du blev tyst och frågade mig om jag var förkyld
kanske lite
svarade jag

du synade min bluff med tystnad
följt av snyftningar jag inte kunde gömma mer
är du ledsen?
frågade du
klart jag är
svarade jag

vem blir inte ledsen när den man bryr sig om mest är ledsen?

(för du vet väl
lilla du
att mitt hjärta
hyser känslor för dig än?)

efter en stund sa du att du var tvungen att gå
du sa att jag inte skulle vara orolig
att du skulle skicka ett sms sen
så jag vet att du är hemma

det låter bra
sa jag
följt av ett darrande
hejdå

vi lade båda på
skärmen slocknade
din röst hördes ej mer
du var flera mil bort
alldeles för långt bort
med fel man

och äntligen
kunde tårarna jag döljt
få falla fritt

och jag kurade ihop mig själv
till en liten boll i min säng
där jag grät slut på mina tårar
och tänkte på hur dum jag är
som älskar dig