Nej tro mig inte

när stjärnorna skriker
att horjäveln dött bakom murarna
tro mig inte

när splittret av tårar förblindar de döva
och fäller en kroppslös till marken

Säg bara tystnad och stanna i mörkret
för livet är bortom
och jag bara faller

Snälla tro mig inte
när hatet förblindar mitt ansikte
och orden hatar att älska det snövita fallet ur vintergatan

snövitt som pulver att dö
att falla som stål mot marken

En annan dag ska jag tala där gåtor har glömt att bli sagda
idag ska jag bo bakom murar
och fråga om hållfasta armar

Idag suger själen det själen har dött i förtvivlan
och gathorans skugga förbannar ett liv
som rest sig ur stenar och fallit