Det var de ointellektuellas tid att blomma.
Ljudet av tystnaden gav ångesten talförmåga
i periferin står att läsa om den intellektuella motståndsrörelsen,
om revolutionen och om döden.
Rösterna i tv-apparaten talade med ett lugn som kändes hysteriskt.
Dialogen hade bytts ut mot en entonig monolog.
Någon på radio hade mördat frekvensen och lämnat ett gråknastrigt spår efter sig.
Det var de ointelligentas triumf.
Det var världen som blivit narkoman, hela jävla jordklotet. Och alla hade bestämt sig för att detaljerat låta redogöra sin situation, att söka sin plats i solen.
Narkomanerna krälande runt på purpurmattan
Med kladdiga fingrar och stora ointressanta ögon kletade de ner idén om sig själva.
Skyltfönstret mot världen blev bloggen.