bortglömd när du vet att du funnits
fotografier på väggar börjar gulna

falla av

landa en efter en på golvet
krossar drömmar
nedtrampad när du vet att du kunde stå
letar frivilligt efter en utväg

skrik

panik som växer
blir större, starkare

än du

du som fumlar i ljusa mörker
på gator som aldrig funnits till
på platser som aldrig exitsterat