Ilskan är ju egentligen en postiv reaktion
den driver en framåt trots att man kanske
inte vågar, men gör det ändå, en sorts
inombordskraft, som vill få till bättre tider.
Den kan liksom bli en glädjekälla att ösa ur...

Ondskan däremot för en åt ett annat håll.
Den gör en sur och till och med bitter. Det gör
att man andra möjligheter försitter och med den
byggs det upp murar mellan männsikor och man
hamnar i en fälla...