det vilsna skeppet seglar i hamn
stormen har stillnat
masterna är brutna
seglen är trasor
han ligger svårt slagen i fören i hopp om liv
skeppet är givet av trädfolkens händer
av vassånger ljuda dess stämma
den vilsne förs hem
hon väntar vid stranden
med rörelse avkläder hon honom hans dagskjorta
lagar den med kärleks tråd
strömmar ljus in i hans mattade ögon
tillsammans sömmar de seglen hela

helande ljusdans
väver kristallsmyckes
rena toners värld
ljudar väldeliga vidders djup
stigande

i tystnaden ljuder havs mjuka rullning
strandupplevande
vattenband
händer
rör vid stenar
spetstaggar
emot
 jämnas varsamt ut

andas vackersten
andas

nätters ljusögon
ser
längtan vakna
dagars ljusögon
ser
längtans väg
stegvida
dras
samman
rädslobefriade

i tystnaden ljuder havs rullning
mjukt smeker hav stenar

de finner behag
i varandra

stenansikte ler ljusstilla

i tystnadens djupa solstänkta månskimmer
i havs slöja sannvaggas svaret in

i gryning synes de segla
handom med
fyllda
segel