Du hade dina drömmar,
svävade i det blå
på skimrande vingar.
Men aldrig stod du
med fötterna på jorden,
en ständig drömmare.

Jag tröttnade tillslut,
bröt dina vingar,
krossade dina drömmar.

Sakta började du dala,
du skrumpnade ihop.
Du klamrade dig fast,
trodde jag kunde hjälpa
men du drog mig med
i det fall jag skapat.