Snöstoft leker luftskepp i den kalla nattvinden, följer med dig in i hallen för att landa likt glädjetårar på mattan. De fnittrar harmoniskt ”En gång till, en gång till…!”
Du parkerar dina skor precis innanför dörren, och jag vet redan nu att jag kommer snubbla på dem när jag, fortfarande i en morgontrött dvala, kommer försöka hinna med bussen jag oftast missar.

Jag vänder mig om i sängen, det är som om jag aldrig lyckats somna. Legat i en mitt i mellan värld, vaken i en dröm för att inte gå miste om den närhet din kropp skänker när den sakta kryper ner bredvid mig på redan varma lakan. Dina försiktiga fotsteg knakar på dom ojämna golvplankorna, det är som om hela min lägenhet har väntat och nu i sin iver viskar om din närvaro ”Han är här, han är här…!”.

Du dröjer, följer en invänd kvällsrutin. Jag hör hur du sköljer tandkräm ur munnen, fyller ett glas med vatten för att ha bredvid dig när du sover. Du klär av dig i vardagsrummet, som för att inte väcka mig. Sover jag någonsin när jag väntar på att du ska komma hem? Du går tillbaka till hallen, glömde du mobilen?
Snöflingorna leker nu små oändliga hav, och din tå blev tillfälligt en barkbåt.

Jag rycker till, mjukt, jag måste ha slumrat till. Din ena arm letar sig in under min nacke och rygg, den andra sluter upp med den andra över mitt bröst. Har jag någonsin sagt att du har den perfekta omfamningen? Jag ser i mörkret att dina ögon söker efter mina, du kysser min nacke.
Du fyller dina lungor med min doft.

”Du är kall” Jag ler och kryper än närmare dig. Du lägger din kind och näsa mot min hals, en djup suck springer över min hud, ger den gåshud likt änglavingar.

Mina fingrar målar små floder över din rygg, ett berg på din skuldra och en tät skog av björk i din svank för att sedan bygga flera små bon, tillhörande svalor, i ditt hår. Jag lyfter försiktigt ditt huvud, snuddar dina läppar med mina. Försiktigt, försiktigt som i en dans hälsar vår längtan på varandra. Som varje kyss viskar i en känsla av tomhet, som nu ska fyllas till brädden.

”Hej… Jag har saknat dig”
”…Jag har saknat dig med. Otroligt mycket”

Jag vill inte somna, jag vill att just nu ska vara för evigt. Jag vill stanna just här, leva i din närhet som är kärleksfullt varm. Dessa sekunder av guld, som gör mina minnen rika. Jag vill inte somna. I hallen har jag små hav, gränslösa och magiska, de lever i en fantasi som andas. Här bredvid mig har jag allt jag just nu behöver, dina blå ögon som jag vill segla i, din röst som för mitt segel framåt och jag har, bredvid mitt – ditt hjärta.