virvel, öga, egg

 

 

vind viker

 

solen borrar
pilar

runt grenar 

genom bladens
lampor

 

skuggan är
jägare

vrider sig 

kring gräsets
vilda kant 

 

 

ärret har alltid
varit nomad

 

galtens
bete

av ljus

Fri vers av Ulf Lagerholm
Läst 931 gånger och applåderad av 1 personer
Publicerad 2010-01-18 20:14

Skriv ut
Spara som PDF

Lili Samuelsson "galtens bete av ljus" tack för att du finns för att du är den som kan skriva just såhär 2010-01-23

© Birgitta Wäppling det är som om de tre orden i titeln återfinns i ett tema som rör sig flera varv i samma riktning; varje ord får ge inspiration till sina rader "virvel": vind viker runt grenar vrider sig kring har alltid varit nomad galtens bete "öga": solen genom bladens lampor av ljus "egg": borrar pilar skuggan är jägare gräsets vilda kant ärret Och varje tema knyts samman. 2010-01-23

Nina V A vilka stigar du bjuder oss läsare att följa... rena inkaledan a la Ulfformat man fascineras och blickar runt hungrigt för att berikas, och det prasslar när man viker vind, gren och balanserar, nuddar tån mot kant - brytningarna och flödet av ljus. Man betraktar på ett alldeles nyvunnet vis när man läser dina texter, lägger liksom huvudet på sned och intar position på avstånd där tankeflödet och bilderna flyter fria i ett samstämmigt band, poesi! 2010-01-23

katt.inc Som om jag själv stod där mitt i din dikt och världen består av dessa dina bilder. Ljuvligt, vackert, spännande och lite farligt. 2010-01-23

Maria Zena Viklund när du är som allra bäst Ulf, tycker inte man ska göra sig utsagor kring denna eller analysera bort dess innehåll, jag vidrör endast med mitt kännande öga och avnjuter dess innehåll, lysande! 2010-01-22

Yrre Härlig text, fångar! 2010-01-22

Melona vinden är din mor puss 2010-01-21

Inkarasilas Arkitektur, så blir det när jag läser dina dikter, främst för fönsterplaceringen, det är ett suggestivt ljus med radbrytningen, tycker fan så mycket bättra om det så här än som komprimerad massa. Skuggan är en jägare, instämmer vilt och mer sett det som en jävla lönnmördare på ljus, men det kan vara vackert som här>kring gräsets vilda kant och som alltid det här med tolkningar, varje minne sitter fan som ärr i själen men det hör inte hit, jävla fin text helt enkelt. Klart slut bländarstyrka. 2010-01-21

Dr Jimmy Johansson The 777 Röntgentexten belyser ordstrålarnas fluorescerande skärmsken, diktavteckningen kontrastgivande återspeglingar ställer en viss generationsförmåga i diger dager. Specialbyggda meningsandordningar i ogenomträngliga ord. Formförändringarna i versmärgens klara kall, bibehåller tvärsnittssyndromet i sin egen nakna natur. Sensibillitetsrubbningarna stabiliserar sig. 2010-01-20

Bodil Sandberg wow säjer jag bara..vilken dikt!!läser och läser igen för jag tycker den är så himla tjusig!!och sparar givetvis ..tack! 2010-01-20

L Patrik W Johansson den här påminner mig nästan om den gode W.S. Burroughs som med ett par andra tog mig genom det trista 90-talet sina sista år (han gick bort i slutet av det) och hans cut up teknik Sting bl.a. använt i vissa world music texter experimentala verk Be well, LPatrikWJ 2010-01-20

Anna Frölander Med få ord ger du ingångar till en hel värld. Tempot är behagligt, följsamt. Jag tänker mig de olika delarna som att följa någons blick, att betrakta vid sidan om, att se skiftningarna i ögat. 2010-01-19

Berit Robin Lagerholm Ja vad ska man säga. Efter läst detta alster flera gånger vet jag fortfarande inte vad jag ska säga och då kan man välja att vara tyst men det är svårt när man vill och har något säga. Det är som med musik. Musik pratar man inte till utan man lyssnar och känner. Dina dikter ser man och känner. Sedan kan man säga "vackert" och det är vackert. Din dikt är för mig som en föränderlig vandring i livet med alla dess törnen, vindkast och kärleksljus. Rik på hopsamlad känsla och...vackert 2010-01-19

Eva Langrath Tycker om din ordslinga som ger mig tankar om sorg som till slut viker bort, tillbakablickar som skugglikt smyger kring tanken och ärret som ständigt finns men på olika platser i själen och till slut ljuset som alltid finns. Tack 2010-01-19

amarcord gillar inledningen "vind viker", jag är så svag för alitteration och när man leker med flödet i språket. mycket spännande! tack! 2010-01-19

wayward - taiga fina feelingen, lagerholm. den här påminner mkt om de första jag läste av dig. vad hette de nu igen.. 'ocean' och den där med ögat vari eller varur allt absorberades, minns du, om när jag snackade om versaler och gemener, fasiken, den texten skulle jag vilja läsa igen.. annars bara; din förmåga att hitta titlar är enastående. så nätt de ligger i munnen, de tre små orden, och en spänning, liksom ett litet gyllene snitt skär genom dem, en utmärkt spänning. osökt vandrar läsblicken ner genom texten och får lov att stanna upp och balansera eftertanken vid de korta radsluten. humhum, hur tänker han här. men strax står man där i den genomlysta skogen. förresten så finns det inget så levandegörande som att gå genom en svensk blandskog just under dagen för den första lövsprickningen. enormt flöde av kraft i den årstiden. öh, vilken parentes... med dina dikter tänker jag mig ofta ut över kontinentalplattorna. som en allmängiltig förmedling vi alla borde kunna ta in om vi inte murar in oss själva, gräver ned oss eller fängslar våra egna eller våra medmänniskors fria tankar. genom den här texten kan jag ströva på borneo, jag viskar mekongdalen, tyst för mig själv. jag minns mitt första möte med två småländska vildsvin i ett grustag utanför växjö, jag kommer att tänka på den tidiga huggormen som jag och hunden gick på en alldeles på tok för kall vårmiddag för några år sedan. stel och svart, reptilens kallblod som gjorde den trög och ofarlig. din text blir en manual på solljusets svängning kring jordens yta. kul att läsa och kul att reflektera kring. tack för stunden. 2010-01-19

LenaJohansson bra... 2010-01-19

Din Fiende öppningen är fenomenal: "vind viker från solen borrar pilar" det är som om allt faller på plats, hur mörkret jagar på ljuset, hur allt mörker bara gör ljuset starkare/snabbare/mer oövervinnligt. Detta klarnade för mig efter ett tag, det är påståendet att skuggan är jägaren som gör inledningen så jävla grym. Låt jakten fortgå! BOOM! 2010-01-18

Fredrik P. håller med i Mrs Kults syn på denna sensibla dikt, noterar särskilt /ärret har alltid varit nomad/ bravo! 2010-01-18

stenen/ Yv Ericsson lyckligt ser jag genom bladverket solens ljusstrålar när de darrar i vinden. skuggor jagar i gräskanten. där jag ligger under trädet ser jag galten beta i ljuset på ängen. min själ ärras av den vackra bilden som målas upp i ögonblicket förflyttar sig likt nomaden. en tavla är målad mitt öga. 2010-01-18

peter markurth orden exakt rätt utlagda, du som bäst, denna är kanonbra 2010-01-18