Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

Speglingar

 

jag mötte min oro i spegeln
det var människan jag såg
och jag blev inte lugnad

jag speglade mig i vattnet
det flöt förbi
ingenting bestod

sist speglade jag mig i barnets öga
och såg:
så länge barn föds
har livet ännu en chans


Fri vers av Måna N. Berger
Läst 196 gånger och applåderad av 7 personer
Publicerad 2010-01-18 23:04



Bookmark and Share

  Larz Gustafsson VIP
Tänker på vad Cornelis sjöng...
Men även barnen föds med en destruktiv potential.
2010-01-19

  walborg
Barnets oskuldsfulla öppna ögon ger oss tron på livet tillbaka när vi blir äldre och kanske litet trötta. Du skriver så underbart om detta i denna fina dikt om vårt behov av möten.
2010-01-18

  Johan Bergstjärna VIP
Och så länge vi kan ha kontakt med vårat eget inre barn!
Bravo!
2010-01-18

  Berit Robin Lagerholm VIP
Så fint skriftat
tyckte om den här
förankring
2010-01-18

  Elaine.S VIP
En fin betraktelse...."Speglingar" är ju just vad vi ser, medan vi lever. Jag såg igår en film som hette "Benjamin Buttons otroliga liv" En man som föds som en gammal man men i storleken av ett spädbarn. Kommer att tänka på den nu, när jag läser dina dikt.
2010-01-18
  > Nästa text
< Föregående

Måna N. Berger
Måna N. Berger