Ensamheten kastar långa skuggor
längst mina tomma väggar
minnen målar svarta hål i urholkade
fotoramar

Det känns som om jag faller
sjunker ner i en hålighet
som gnager
längst med golv och tak

Jag följer övergivet de mörka siluetterna
med blicken
Satans skådespel

Hängsnaror dinglar hungrigt
runt om mig
Giljotinens timma
sjunger mitt namn

Med tårade kinder
inväntar jag gryningen

Nattens ärlighet
visar mig
denna ensamma sanning

Din tomma sida
av sängen