Känner mig liten, känner mig svag,
känner mig rädd varje dag
Känner mig ensam saknar dig - undrar om du tänker på mig

Jag borde ha fattat, borde ha sett – att allt ditt var mitt
Men jag ville inte lyssna, ville inte se – så jag gick min egen väg

Jag visste inte varför eller vart jag skulle gå
men jag gick – jag gick ändå
jag brände mina broar – sänkte mina skepp
på min väg till ingenstans

Långt, långt på okänd mark, långt, långt bort i okänt land blev jag den jag aldrig ville bli – där förlorade jag allt och lite till

Jag slutade att bry mig tills ingen längre brydde sig om mig,
ja jag kastade bort livet till livet kastade bort mig
Som ett hav utan strand, som ett skepp utan hamn, som ett segel utan vind - utan mening drev jag omkring

Vad har jag gjort? Vad har jag blivit?
Av allt jag fått vad har jag givit?
Så många frågor – rädd för svaren,
ville inte höra, ville inte veta

Jag kallade dig pappa, jag kallade dig far – för det är vad du är och vad du var
Nu sitter jag och önskar att jag vore där – där du är där jag hör hemma

För nu har jag kommit till besinning – nu har jag äntligen förstått
Att jag gjort fel, att jag har sårat – vill säga förlåt

Jag är på väg, jag är på väg, jag är på väg hem igen
Jag är på väg, jag är på väg, jag är på väg hem igen
Jag är på väg, jag är på väg, jag är på väg hem igen
Jag är på väg, jag är på väg, jag är på väg hem igen