Det har den varit under hela förra seklet
under ständig krympning och resignation,
men den har ej tidigare gett upp hoppet
som nu fler och fler tycks göra:
blott en tiondel för tjugo år sen
men idag en tredjedel
tror ej mer på en framtid för oss finlandssvenskar,
fastän vi förblir konstanta numerärt.
Mest har vi jämfört oss med Islands folk
av samma storlek ungefär och lika litterära,
men de har ej haft över sig en tryckande majoritet
som mer och mer framhävt sin överväldigande dominans.
Vad vill ni med oss, finnar?
Vill ni att vi skall försvinna?
Aldrig har vi varit populära för förfinskningen
men snarare tacksamma som objekt
för trakassering av utbölingar som sticker av
och som är alltför få för att förmå försvara sig
allt medan lagens skydd alltmera kringgås.

Men den brydsamma situationen är dock relativ.
Är inte hela mänskligheten re'n på fallrepet
som lyckats få naturen själv med allt dess liv
utrotningshotad genom mänskligt slarv,
inkompetens och misshushållning,
som dock den missbrukande mänskligheten
ej kan överleva utan?
Finlandssvenskarna är som utrotningshotat folk
i bästa sällskap med Amerikas indianer,
Söderhavets underbara polynesier
och tibetanerna, som Kina helst vill likvidera,
som om 60 års trakasserier och förtryck
med ständigt övervåld mot tibetansk identitet och dess kultur
ej var tillräckligt, som om en slutgiltig lösning var av nöden,
vilket för oss till det andra världskrigets förintelse
med dess traumatiska problematik som lever än.
Vem vann väl någonting på det, och var det värt det?
Resultatet blev allenast,
att nu Israel är starkare än på två tusen år.