mina ögon
är en galen hund med vittring
är en döende ficklampa
som hugger mot mossarna i en mörk skog
de söker, irrar

men
inget
alls
ses genom det fina gula gamla filtret längre

solsken är blott vita öar av ljus
ljumma vinden
är den låga värmeavledningen från huden

människor är munnar och leder som rör sig
orden som borde nå mig
är vibrationer i luftmassorna
- de kan inte tolkas av en bränd cortex


allt reducerat i mitt sinne
till det
allt
egentligen är, reductio in absurdum