Om jag vore gjord av glas

Om jag vore genomskinlig och lätt gick sönder

Skulle du då sparka och slå på mig?

Skulle du tappa mig ovarsamt mot marken?

NEJ du skulle vidröra mig med silkesvantar och bära mig

Försiktigt för jag skulle vara viktig för dig.

Det skulle betyda något om jag gick sönder.

Så tänk på mig som en skör porslinsdocka

Som du bär varsamt och stilla

Se på mig med mjuka lugna ögon

För jag är en människa, en individ

Som vill behandlas med respekt och kärlek.