Alltid hittar själen
något att längta till
något att önska
när, som helst kan den
vilja slå ut i full blom
och bara grönska!

Inte byr den sig om det är vinter
och marken kall, den får ständigt
sina infall, hur det skulle ha varit
hur man egentligen skulle ha
gjort i litet, som i stort!

Den säger inte att man har fel
men den vill gärna ändra
på en del och frågar så
försiktigt om man inte
egentligen vill vara
mer hel!

Visst sjutton vill man vara hel
men själen borde ju, som vanligt
folk tänka på att vila, inte med sina
tankar i tid och otid stila...

Hälla ut sig, fälla ut sig i nån hängmatta
i nån vrå det skulle den oftare göra och låta
människan få en blund utan krav på på mer...

Nu går jag och lägger mig, ner!!!