Sanningen

Jag går o går.

Men kommer ingen vart.

Jag har gått vilse.

Jag e ensam.

rädslan växer mer o mer inom mig

vad e de för fel?

E de mig de e fel på?

Varför ska jag fortsätta att gå?

Jag vet ju inte vart ska?

Jag har vilselätt mig själv.

Jag e så ensam.

Även när jag står ibland massa folk så e jag ensam.

Jag har bara min kropp, mina sinnen och min själ.

Så snälla ta de inte ifrån mig!

Har aldrig vart så ensam.

Har aldrig kännt mig så ledsen.

Har aldrig kännt mig så övergiven.

Jag e inte vem som helst.

Jag e inte som alla andra.

Jag e inte parfekt!