~*~

Trettondagsafton, eller Vad Du Vill
(Twelfth Night or What You Will)

~*~

Havskusten (The Sea-coast)

2.1     In träder Antonio och Sebastian

ANTONIO     Stannar du ej längre, ej heller vill du att jag går med dig?
SEBASTIAN     Med ditt tålamod, nej.  Mina stjärnor lyser mörkt över mig.  Mitt ödes ondskefullhet skall kanhända nedbringa ditt, därför skall jag begära av dig din tillåtelse att jag må bära ondheten allena.  [5]
Det vore en dålig gottgörelse för din kärlek att lägga någon av dem på dig.
ANTONIO     Säg mig ändå så jag vet varthän du är förbunden i din färd.
SEBASTIAN     Nej, i sanning, sir.  Min förutbestämda resa är enbart extravaganzer.  Men jag förnimmer i dig en sådan klar excellent känsla för anständighet  [10]
att du ej kan framtvinga av mig det jag frivilligt håller inne med.  Därför ger det mitt beteende i uppdrag att hellre uttrycka mig väl.  Du måste veta om mig således, Antonio, mitt namn är Sebastian, som jag kallat Roderigo.  Min far var den Sebastian av Messaline som jag vet att du hört talas om.  [15]
Han efterlämnade mig själv och en syster, bägge födda samma timma.  Om det hade blidkat himmelen, hade vi också så ändat.  Men du, sir, ändrade det, för någon timma innan du förde mig iland ur havets brottsjö drunknade min syster.  [20]
ANTONIO     Ve denna dag!
SEBASTIAN     En dam, sir, dock sades det hon i mycket liknade mig, var ock av mången betraktad som vacker.  Men fastän jag ej kunde med sådan lovvärd förundran över fjärran tro det, men skall så långt gå att säga att jag skall oförskräckt henne kungöra :  [25]
hon bar ett sinne som avundsjukan inte ens kunde kalla annat än rättvist.  Hon har allaredan drunknat, sir, med saltvatten, ehuru jag tycks se hennes hågkomst drunkna åter i än mer.
ANTONIO    Ursäkta mig, sir, jag är ett dåligt sällskap.
SEBASTIAN     O gode Antonio, förlåt mig för dina besvär.  [30]
ANTONIO     Om du ej tänker för min kärlek mörda mig, låt mig bli din tjänare.
SEBASTIAN     Om du ej tänker göra ogjort det som du har gjort---det vill säga, döda honom vilken du har räddat---önska det ej.  Far nu väl med ens.  Mitt bröst är överfyllt av godhet, och jag är ännu så nära  [35]
min moders beteende att vid minsta ytterligare händelse kommer mina ögon att förtälja historier om mig.  Jag är förpliktigad vid Greve Orsinos hov.  Farväl.                                                                                                                                [Exit]
ANTONIO
Må alla gudars blidhet färdas din väg!
Jag har mången fiende vid Orsinos hov,  [40]
Annars skulle jag straxt ha följt med dig dit.
Men kom vad som vill, jag avgudar dig så
Denna fara verkar som ett äventyr, och jag med dig dit går.                                                                                                              Exit


William Shakespeare 1601

LPWJ svensk version 26/01/10

Trettondagsafton: Akt I:V (W.Shakespeare)
http://www.poeter.se/viewText.php?textId=1062195