" />
Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

 




Timme efter Timme i Tidlöshet

Kvällen mig skymd bakom stunden gömd i lekande gäcknings charader

Nattens timme efter timme

Lägger mörkrets onda hotbild

Gång på gång i stum andning lagd

Slungas mig stormen hit o dit i hårt vålds grepp o slag

Djupt blickens skräck blundar blek i töcknens virrvarr

Och ögons bedjande nejs tårar mig smärtsamt faller nerför sorgens kind

Svårt plågad ryggen lagd i evigt spår mig åter

Grymt viner åskvinden bitande, pinande o landar över hjärtbröstet frusen o tung

Ty tiden drar svepande otröstande steg i tidlöshet

Blott skärvors stämpel i själen

Ett avtrycks skeende förnimmer det starkt ofattbara




Fri vers av Mona Drugge
Läst 867 gånger och applåderad av 12 personer
Publicerad 2011-09-17 11:00



Bookmark and Share


  Kalle.O
Så fin...
2011-12-04

  Sonja Sidorow Lapington
otröstligt och sorgsamt vackert
2011-10-05

    Birgersdotter VIP
Smärtsamt griper texten tag i själen..Mycket bra skrivet
2011-09-22

  Ninananonia VIP
Det som du förnimmer är ofattbart tungt och känns...på djupet..

Berörande vackert skrivet
2011-09-19

    ej medlem längre
Mäktig dikt som känns.
2011-09-18

  L Patrik W Johansson VIP
tidlösa rader

jag tror det är tempot som gör skillnaden

en rytm, sa den gamla trumslagaren

annars blir det lätt prosa
eller kåserier för tidningar

det är skillnad på talspråk och skrivspråk

Be well,
LPWJ
2011-09-17

  Maj-Lis VIP
Mycke smärta i den
2011-09-17
  > Nästa text
< Föregående

Mona Drugge
Mona Drugge