"Det Flög Mig En Duva i Bur"Det flyger mig en duva på axeln i bur Den sjunger panflöjters minnen ur bildfotons album i inramade tavlors skrud Det flög en stilla duva i bur Lägger händerna kupad tyngd mot bröstets sångblommors sorgsna hjärta Ensamma skuggors tvivel river såren med näbb o klor Tyst är längtan o tom är orden svävande ovan molnvingar i mörkret blekt grå Det flög mig en trasig duva i bur omkring himlens regniga dag Otorkade vågdroppars daggtårar i pärlors vita kristall Viskande bruten önskekvists blad Nålsyr stundens trådar i vindens vävda vaggbädd i rosengård, svepande silverblå Det flög en stilla duva i bur Skymd ligger natten vilande ljum vida bortom berg o skog Stjärnslöjors drömmar dansar i smärtans tärda själ Rökdimmans rastlösa saknad krossas sönder som porslin o glas Årens vilsna skärvor målade frusen stig o väg Fotstegen befriad utan hopp o tro åt resans mål Oskrivna lövvingars gyllene frihet lägger duvans bur i blicken åt värmens virvlande morgonnyckel i sommargul flygande solens dörrars leende sken
Fri vers
av
Mona Drugge
Läst 461 gånger och applåderad av 1 personer Publicerad 2014-07-07 12:14
|
Nästa text
Föregående Mona Drugge |