Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

"Det Flög Mig En Duva i Bur"

Det flyger mig en duva på axeln i bur

Den sjunger panflöjters minnen ur bildfotons album i inramade tavlors skrud

Det flög en stilla duva i bur

Lägger händerna kupad tyngd mot bröstets sångblommors sorgsna hjärta

Ensamma skuggors tvivel river såren med näbb o klor

Tyst är längtan o tom är orden svävande ovan molnvingar i mörkret blekt grå

Det flög mig en trasig duva i bur omkring himlens regniga dag

Otorkade vågdroppars daggtårar i pärlors vita kristall

Viskande bruten önskekvists blad

Nålsyr stundens trådar i vindens vävda vaggbädd i rosengård, svepande silverblå

Det flög en stilla duva i bur

Skymd ligger natten vilande ljum vida bortom berg o skog

Stjärnslöjors drömmar dansar i smärtans tärda själ

Rökdimmans rastlösa saknad krossas sönder som porslin o glas

Årens vilsna skärvor målade frusen stig o väg

Fotstegen befriad utan hopp o tro åt resans mål

Oskrivna lövvingars gyllene frihet lägger duvans bur i blicken åt värmens virvlande morgonnyckel i sommargul flygande solens dörrars leende sken

 




Fri vers av Mona Drugge
Läst 461 gånger och applåderad av 1 personer
Publicerad 2014-07-07 12:14



Bookmark and Share


  aol
Så vackert vännen och berörande skaldat,
2014-07-07
  > Nästa text
< Föregående

Mona Drugge
Mona Drugge