Den 28 januari 1999 såg du ljuset för första gången, på mitt bröst du vilade så tryggt. Jag var så stolt och lycklig över dig, du var en riktig bustjej.

En pojkflicka med glimten i ögat som charmade alla vart vi än gick. Viljestark och envis rytande som ett lejon knöt du ofta ihop dina små händer för att visa hur stark du var.

Din härliga spontana glädje smittade ofta av sig på andra och på dagis var du pojbarnens favorit.

Det var mysiga minnen av dig när du var liten och idag har du redan hunnit fylla 11 år. En födelsedag jag aldrig får med dig dela och det känns oerhört hårt.

Grattis älskade barn

kram mamma

Jag som var min dotters allt en gång i tiden men nu ett minne blott. För alla som inte vet vad vi gått igenom är det ju naturligtvis svårt att förstå men för de som redan vet, vet att jag verkligen lider...mitt barn jag mist i min kamp för rättvisa och moral mot lögner och förtal..vad blev kvar..

Ett trasigt hjärta hos en mamma som blöder för sitt barn.

En hånful demon som empatilöst lever med sina sjuka ideér.

men det kommer en dag då rättvisan ska segra och jag är den första då som ska applådera!