Det står en flicka där borta på bron

Hon har just tappat ena skon

En berlock i sin hand så fin som hon fått

Ska du aldrig förstå hur förfärligt hon mått

Hon står där borta och bara gråter

Hon undrar om du aldrig förlåter

Ett steg närmre mot friheten hon tar

Hon närmar sig kanten, bara tio kvar

Så långt bort men ändå så nära

9 steg kvar, ska hennes ben orka bära?

Hon undrar om du någon kärlek känt

8 steg kvar, ett hål i hennes hjärta har du bränt

Hon funderar på vad hon gjorde för fel

7 steg kvar, gjorde inte du också en del?

Hon var en vacker ung och liten tös

6 steg kvar, nu hon stog på bron och bara frös

En klänning gjord av silke fladdrar mot hennes ben

5 steg kvar, hennes hud så marmorlik och len

Skon hon tappade var förtjusande med en klack

4 steg kvar, du förklarade aldrig varför du stack

En blomma hade hon satt upp i sitt härliga svall

3 steg kvar, plötsligt såg hon en blixt och hörde en knall

Hon kramade händerna så fruktansvärt hårt

2 steg kvar, att glömma skulle det vara så ofattbart svårt?

Hon stannar upp en stund och tänker

Berlocken i hennes hand den blänker

Bara lite kvar och snart är det över

1 steg kvar, det är dig hon behöver

Hon kastar ut berlocken över det stora hav

Som olyckligt nog blev hennes ensamma grav

<3