mörkret!
Jag ropar ut i mörkret
jag ropar ditt namn
jag väntar mig ett svar
men inget svar jag får
Jag ropar en gång till
men hör endast min röst som ekar i natten
Jag går i den iskalla snön
jag tänker inte ge upp
jag ska finna dig
i denna mörka natt
inga fotsteg finns i snön
vart har du tagit vägen?
jag ropar en gång till
men min röst var inte lika stark längre
kyla trycker ner min kropp
Kanske vill den få slut på detta?
benen viker sig
knäna bli blöta i snön
händerna är blåa av kylan
och kroppen är stel som is
av egen reflex lägger sig min kropp ner i snön
och kylan på verkar inte längre mig
allt blev mörkare ju längre jag låg där
nu är det väl slutet för mig
snön har lagt sitt vita lakan över min kropp
Och mörkret faller helt för mina ögon