om.... misshandlare
Blå klocka
Blå klocka
Blå klocka i dystra nyårsnatten
En blåklocka i lätta sommarnatten
Slå det nya året in
Likväl som det gamla
Slå tragiken in
Slå din manlighet ut
Slå din kvinna som du slagit
Så många ggr förut
Ge en blåklocka som knytnävskärlek
Likväl som din lilla rest av manlighet
Och när du ändå svär din trohets ed
Med knogmackor så försvinner då
Din mänsklighet som rinner ut
Blå klocka
Som ”dörrinspringare” ödslar du ditt krut
Hat
Är dock det enda du förtjänar
Och när din livsresa är slut
Kommer din barn, och fru
Och alla som känner till
Dina känslo yttringar att hata dej
De spottar på din gravsten
Pissar på ditt minne
Som du såväl förtjänat
Och om du fanns kvar när sonen växt upp
Så skulle du fått ”rödrosor” till svar
Över hela din kropp, falnande till gula
Gröna och blå
Så som du förjänat
Som han önskat och sparat på
Alla de gånger han tvingats se
Eller höra på
Dina djävligheter…
Blåklocka, ditt eftermäle är som du förtjänar
Brinn bort som vissnande växt
Missväxt är det enda som är din rätt
En blåklocka är, äntligen död..