om morgonen tar hon på sig ett tjockt lager smink

svart runt ögonen, kraftigt markerade ögonbryn, ljusare fondation än vad som behövs, mörka läppar

håret låter hon vara
det får ligga strippigt, får rama in hennes ansikte

Hon klär sig hårt, målar sig hårt
människor är rädda för det annorlunda, och hon vill hålla alla på avstånd

innan hon går sprejar hon parfym över hela sig
för att inte någon ska känna hennes egen lukt, hennes egen rädsla






om morgonen väcks hon av små trippande fötter

två nyfikna ögon håller blicken stadig i beundran mot henne medan hon målar sig

en liten hand stäcker sig efter borsten hon själv inte använde

innan hon går sprejar hon parfym över hela sig
en liten röst som inte räds den hårda ytan trycker sin kropp mot henne
slingrar ben och armar så hårt det bara går

innan hon går böjer hon sig ner, sätter sig på huk och fångar in den lilla kroppen som girit drar in den starka doften

mörka läppavtryck glänser mot den lilla pannan

hennes lilla flicka är inte rädd för det hårda yttre, hon ser igenom
hennes lilla flicka känner förbi den sötsliskiga parfymen och känner doften av trygghet



hennes lilla flicka tog sig inte igenom muren

hon var på insidan när den byggdes