De lyssnar, men de hör inte
För de bryr sig bara om bruset

De sträcker, men de känner inte
Annat än sin egen vakuumbubbla

När de tittar på mig ser de bar hud och naket kött
Istället för deras egna snidade trä och målad plast

När de lyssnar efter mig hör de hjärtslag och andetag
Istället för tomt prat och dränkande brus

När de känner mig känner de len hud och strävt hår
Istället för syntetiskt tyg och tjockt läder

Detta vill de inte

De vill inte se
De vill inte lyssna
De vill inte känna

Jag önskar jag kunde väcka dem

Med min missbildade kropp
Med min skrikande röst
Med min sandpappershud

De tittar på min kropp men de ser inte
De lyssnar till min röst men de hör inte
De sträcker sig efter min hud men de känner inte

För de vill inte veta sanningen