Tänk om kärleken skulle styras av lagar
då den annat, inte sig själv ens behagar
då först blir den verkligt farlig trots lagar

Då är den ju köpt, har inget eget tycke
en kall sten blir den, som förr var en blixtrande
diamant, nu är den, som ett låtsassmycke
skuren i bestämd norm i samma form
för alla männsikor, som om de vore
gjorda i precis samma stycke

För det är ju när den är fri, som vinden
att kryssande kyssa vem den vill på kinden
som den utvecklas allra bäst och rätt
på sitt eget lysande intagande sätt
och på våra känslor får fart och sprätt

Så förutbestämda val är inget ideal
det gör att vi, som kärleken klagar
och vad sjutton ger det oss för dagar...