ända in i drömmen hörde jag hur det prasslades och tisslades i köket. vanligtvis fick jag koka mitt eget kaffe, även på mina födelsedagar. men nu, när jag ligger där i mörkret förstår jag att något är på gång. fniss och plask från rinnande kranar. och kaffedoften. den underbara. som väcker liv i kroppen.
lampan tänds i hallen och jag kniper ihop ögonen. måste låtsas sova. så är ju reglerna. har alltid varit. med barnen. med mannen. dörren gnisslar och jag hör ungarna fnissa och mannen hyssja. och sång. rösterna gnisslar igång och efter ett par ord bär melodin. en vuxen, två halvvuxna och en ännu lite mindre. målbrott och bas.
dörren slängs upp och en bricka med ljus och kaffedoft kommer först. lillgrabben sen. de andra lite mer tafatta innan brickan sätts i min famn. ögonen tåras, kanske av ljuset men mest av situationen. på brickan en present. varsågod min vackra hustru!!!
där sitter jag. håret flottigt och rufsigt efter en orolig natt, som alltid. ögonen svullna och rinnande. svettig och trasig t-shirt. där sitter jag. och hör att jag är vacker. för första gången på 30 år. det blir tyst och alla tittar på mannen som rodnar.
den största presenten någonsin.