Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

Finalen... Men den är fan inte färdig.. Lägger ut den för att få RIKTIG kritik.




The Diffusion

The life I have, I didn’t want.

The life I wanted, I didn’t get.

The life I have, I can not see

and the life I wanted, that is gone.

Into a unbelievable  diffusion

of bits and pieces I cannot put together. 

 

Yet

has ageing given me pleasures, moments and happiness,

I couldn’t see coming.

 

As young, I saw myself as a saviour

a man that could change the world into something better, into a better life. For everyone.

Now, old, I see the same but realise

that the world didn’t see it my way.

This stupid world

whith all these stupid people

who couldn’t understand.

Never understood.

And never will.

 

My place is not here,

my soul is not yours,

not even mine,

and still I urge to be a part.

But I’m not,

I’m absolutely not.

And has never been.

This is the diffusion.

 

Wandering in milky woods

lost at any point.

Confused by shadows, heaven, stars, and memories,

I cannot put together,

to who I am

and to what I want

to who I was

and what I wanted.

 

So, I’ve fallen in love with more women than I've met

and those I meet I seldom fell in love with.

So, I’ve called so many men my friends

but few of them is still around.

I’ve been in front of a machine gun

in the mountains of Afghanistan.

I’ve been hijacked by a French mob

yet then I had the answers.

I’ve seen more death than living,

’cause death was always me.

 

I know the whys but cannot understand

the answers,

and this is the diffusion.

 

I’m still here on the platform I didn’t build.

I know it’s there

but I don’t know where it is

in time, in room or mind,

and this is the diffusion.

 

Yet

have years-gone-by given me pleasures, moments and happiness,

I couldn’t see coming.

 

I feel like a contemptible thing

no one has use of

unless their heart is on the line.

Then I am supposed to be there,

and I am, I am,

but they’re never around when I need them.

 

I hate the might that’s put upon me

but I love the might when I have it,

but I’ve never had it.

Because no one saw that I was right.

History has proven I was

but that doesn’t help me now.

Yet I see where the world is going.

As a whole and for each an anyone I meet.

 

I better walk into wonderland.

Get locked up and accept the injections

of some medicine

they’ve not yet invented...

I know I can give people something

but my platform is wrong

moving from nowhere to nowhere

and this is the diffusion...

 

How many a time haven’t I wished to be younger!

When I see these souls

with their charisma, strength and promising future.

I want to be there but can’t.

My platform doesn’t allow me

Not any more.

And I hate it.

 

Yet

have days given me pleasures, moments and happiness,

I couldn’t see coming.

 

All these girls I wanted to take

to a billowing field of grass, cornflowers, ox-eyed daisies and  poppies

so that they could see that making babies was worth it.

I took a few. I know. But not many enough.

All these men I wanted to give a courage to

so they could stand up against father’s worse than mine.

And I did. But not many enough.

I probably made them all unhappy. 

 

Because my platform was in nowhere and everywhere.

Flying around. As it is just now.

And there is the diffusion...

 

I’m a nutcase. Says my psycho.

Afraid of telling me so.

Now I know why.

He knew I was gonna freak.

And I did. Straight into destruction.

 

And that’s the diffusion.

 




Fri vers av Marlboroman/Hg
Läst 244 gånger och applåderad av 5 personer
Publicerad 2010-02-02 16:44



Bookmark and Share


  the apache kid VIP
a strong man (or / 2) with a gentle soul!
2010-02-28

  Inkarasilas
Cheshirekritik - Att den är på engelska och milslång här...på Poets of Swedish sås, där inte en jävel orkar läsa längre än 7 rader, för det är SÅ jobbigt att scrolla...(Ja halledosingen då, gillar att den är fet, mer av det) Ackack icke bra för den som läser poesi via mobiltelefon samtidigt som han sörplar en latte. Men. Gör en översättning och lägg ut igen. MEN. I ren prosaform, bara tell it like it is. Yeah. Lägg ut den på engelska på Poetbay. Sen funderar jag på slutet, fullkomligt putz väck med det. Sista stycket. NEJ NEJ NEJ, behövs ingen som talar om för dig vad du är och inte från någon jävla krympare, vill inte höra, Nej sa jag. Sen. Innehåll och att tolka efter en Tanks: Det splittrade jaget. Att vilja>försöka>misslyckas och inse sin begränsning. Att vara människa, att ha så Jävla mycket att ge och det mesta blir ett halvdant: jag ids fan inte, för 1. Ingen orkar höra. 2. De som hör och förstår har gett upp. (Funderade på mentor och skaffa sig en protegé är det samma sak som att anse sig vara allt just det där som egentligen inte vill erkännas) Den försvunna plattformen, allt det som ska finnas inom som gjuten betong, det som får fötterna att stå stadigt. Jävla bra. Texten i sig, mycket intressant och oroväckande för en tvivlare, tycker om den, vill bara att breder ut mer, öser ut skiten och späckar sidan med råformaterad prosa. Sen kan du köra lite finlir och choppa upp den hur fan som helst i Poesi, men för en gångs skull när det är intressant riktigt intressant kan man inte få läsa liksom rakt upp och ner. Diffusion, fullkomlgit spridd längs rader. Fint Mr Smoker.
2010-02-11
  > Nästa text
< Föregående

Marlboroman/Hg
Marlboroman/Hg