När dörren öppnades
Svepte kylan in
I alla rum

Fick henne att vakna upp
Ur den svarta sömnen

Värmen skulle utebli
Det visste hon nu

Tyst hade sanningen talat

I skydd av mörkret lämnar hon det
Som en gång var

Sträcker ut sina vingar

Den branta stigningen bekommer henne inte

Vänder sig om en sista gång
I fönstret brinner ett ljus

Men det är inte för henne

Hon är fågeln
Som lämnade ingenting kvar...

Hon är en örn

Med precision flyger hon nu
Högt där uppe

Svävar fritt

I hennes hjärta
Bär kärleken för evigt

Ditt namn