Melodi "Det sitter en pojke på månen"


De sitter en kukskalle i Skönvik
Och läser min poesi
De sitter en kukskalle i Skönvik
För han kan inte låta bli
De sitter en kukskalle i Skönvik
Och glor på allt inuti

Sin skärm när han ser på vad jag skriver

De sitter en kukskalle i Skönvik
Och rapporter efter förstånd
De sitter en kukskalle i Skönvik
Varken smal eller blond
De sitter en kukskalle i Skönvik
Och han kan inte se sitt stånd

För magen hänger över och förbi

De sitter en kukskalle i Skönvik
Och hans mål är att hitta nåt
De sitter en kukskalle i Skönvik
Och hans lycka är om han fått
De sitter en kukskalle i Skönvik
Och försöker få allt missförstått

Och såra nån som han kan…..

De sitter en kukskalle i Skönvik
Och ser ut som Herman Hedning
De sitter en kukskalle i Skönvik
Och är motsatt till förmedling
De sitter en kukskalle i Skönvik
Det enda som fattas är ett sköldpaddsskal

Och hela han är som en sjuk val….

Denne Gustav, har jag nämnt om förut, men han fortsätter. Han fortsätter att vidare förmedla valda delar av vad jag skrivit, rycka ur sina sammanhang eller, som om allt jag skriver, är om mej själv, som om allti en dikt, är sant....
Och den enda avsikt han har, är att försöka såra...

Förutom det, så ljuger han mellan folk, han talar om en sak till sin arbetsgivare och en annan sak, till nån annan, och en tredje version till en tredje individ...

Sen "åker han ibland på semester" då sägs det att han är i Spanien hos sin far, men han är i verkligheten, inlåst för nån rattfylla eller nåt liknande...

Såna vidriga människor de finns...
Träffar ni en Gustav, i Sundsvalls trakten, som ser ut som Herman Hedning, fast i blåställ, då ska ni passa er...