Konstiga är de
Oförklarliga
Ändå försvarliga
Kan ju ej påverka dem
De bara händer
Att på dem
få kläm
den glöd de tänder

Man ser någon
något är bekant
vad för något ?
Känner sig som
en fjant
för man gör ju inget
greppar aldrig tillfället
har man tappat
stinget (?)
I den ändlösa kampen
för
uppehället ?

För mycket som
dissas
för trycket
man "missar"
Tar inte steget
som kunde
ha gjort "det"
inlett ny era
kanske
en av flera
Det blev aldrig så
"Tågen" de gå

Kanske, en dag
man tar sig
"i kragen"
då blir det jag
som kryper ur
sarkofagen
Jag vill det
ska ske
för ÄN,
har jag mycket
att ge......

--