När mitt hår min kaluffs
på jobbet mest bestod av ruffs
sa arbetskamrat att skaffar
jag inte kam då straffar
det sig då åker jag ut...

När jag låg på lasarettet efter operation
och skrattade och höll en glad ton
bara muntration
då sa en syster att skaffar
jag inte ett plåster för mun
då straffar det sig då åker jag ut...

På teve och ifrån stora världen jag sett
hår, som varit ruffsigt stått åt alla håll även snett
så hur man får ha hår nu där har stor förändring skett

Lika så hur man på sjukhusen får vara
nu tar de in clowner för att få folk att skratta och
glatt på tillvaron se, för det läker så gott skrattet bara...

Under alla år har jag stickat, mössor, koftor
tröjor, fuskollar, vantar och intresset för
det har hos andra mest gått i små vågor
och många har sett det mest som plågor
helst åt det inte ens tittat...

Men så för något år sedan blev stickning så stort
då stickningshatarna Kaffe Fasset hade hittat
han och hans stickeri gick, som en löpeld genom världen
även stickogillarna följde honom på färden
jag såg dem när de köade utanför han hus
och i kön lyste de och sa: -Han har tänt vårt ljus!

Och stickkaféer startas här och där
stickning är inne precis, som i mitt sinne
och äntligen är det OK som jag gillar
och beställningar trillar
in till mitt hem
FRÅN DECEMBER tills nu har jag stickat:
HALSDUKAR TJUGOFEM!