|
|
mosaik
Jag vill visa dig den vita motorcykeln min
far lutade mot det blå huset
Sommarhimlen och kamelerna som
samsades på pojkrumstapeten
Våd vid våd, våd vid
vid
Det babylonska, monologen, benvit
av komprimerat ljus
Karavanen som bar alfabetet över
vidderna av sand
När jag river i marginalen hittar jag korn
av kvarts och antikt salt i väggarna, vågor av
kärlek och törst, dynor, vandrande
bibliotek
måne
kryper över
ångor av ljus
tystnaden
doftar
när ögats
fingrar
öppnar
rosen
Betrakta trollkarlen, hans långa svarta
hår, de stora rynkiga händerna
Han visar den blåådrade nyckeln, håller
den mellan tummen och pekfingret
Det finns en hylla av len ebenholts inne i
golvuret, där tiden sparats, staplats till
cylindrar
Jag har egentligen slutat trolla, säger han och
för huden bakåt, blottar det glänsande ordet
Jag kan se hannar leda kopplade honor genom
ett upplyst centrum, fortsätter han, de biter
kring pinnar och sitter vackert
Pendylen
Varje nytt varv måste fjädern spännas, så att
dikten inte stannar
Sången är fågelns skugga, fridlyst rinner kronan mellan
fingrarna, jag målar tunna lager av syrebrist över naglarna
Alla dessa raderade hus och städer, de skändade och avrättade, som alltid fått det andra, det utanför mig själv att minnas
Det enda jag kan göra, det enda jag förmår, är att
visa dig den vita motorcykeln utanför det blå
huset, skriva brev till dig
oavbrutet faller
regnet
får torg och
kyssar
att mjukna
Fri vers
av
Ulf Lagerholm
Läst 1210 gånger
Publicerad 2010-02-08 21:27
|
|
|
LenaJohansson
mkt väl diktad och läsvärd. tack för det...
2010-02-12
|
|
|
|
Din Fiende
Fruktansvärt bra, ska försöka mig på en mer djuplodande läsning när tid finnes. Fan vet om inte detta är snudd på fullkommet. Återkommer. Kapow!
2010-02-11
|
|
|
|
peter markurth
ja denna var faktiskt bland de bästa(enligt min mening) jag sett av dig...imponerande
2010-02-10
|
|
|
|
Kristina Wallbing
En förundelig mosaik. Och det bästa jag läst här på länge.
Hur du väver ihop faderns och sonens förhållande med minnen, längtan, kärlek och smärta och någon slags eviga symboler i antikens värld. Ursnyggt!
2010-02-10
|
|
|
|
Mikael Lövkvist
Älskar den här mosaiken. Blir djupt fascinerad och aningen hypnotiserad av berättelserna. Har läst dikten flertalet gånger och den blir bara allt mer intressant för var läsning. Som vanligt finns det ju lager i det Lagerholmska att ösa ur. Jag läser dikten som ett brev till någon som författaren önskar ska förstå ursprungen. Jag gillar diktens känsla av ömhet, ömtålighet, och erotik. Men jag struntar i analys idag, och väljer att blott tacka och bocka för en mycket god läsning.
2010-02-10
|
|
|
|
Elaine.S
Det blå, det syrefattiga, det vita och svarta som byggs i en slags minnessfär. Det riktiga kontra fantasins och önskningarnas vyer.
Det här var sannerligen mosaik och jag skulle gärna stanna en längre stund vid den första mosaikbilden, de två raderna rymmer liksom början på en novell.
"Jag vill visa dig den vita motorcykeln min
far lutade mot det blå huset"
I dina ord reser ett språk och många olika syften, jag ser skapelser, oförätter och utnyttjande. Jag tänker hårt mot mjukt...
2010-02-10
|
|
|
|
Carola Zettergren
Och den här hamnar på min tio i topplista direkt... denna talar direkt till läsaren, med minnen och drömsekvenser. Jag tycker vansinnigt mycket om det här!
2010-02-09
|
|
|
|
Bodil Sandberg
En fantastiskt vacker dikt Ulf jag har läst flera gånger och det känns som ord skrivna ur en splittring en sorg men häri fylls ut av lugn ..lugn efter storm ..där är minnen i en tröstefull mosaik som skrives ner och låter läka ..så tänker jag - tack
Alla dessa raserade hus och städer, de skändade och avrättade, som alltid fått det andra, det utanför mig själv att minnas
Det enda jag kan göra, det enda jag förmår, är att
visa dig den vita motorcykeln utanför det blå
huset, skriva brev till dig
2010-02-09
|
|
|
|
Nina Ahlzén
stämningen i dikten böljar fram å tillbaka på ett behagligt sätt-den vita motorcykeln;tinget, det som kan förklaras, kanske? Jag tror du är trollkarl med dina gåtor. Ordleken; "Våd vid våd, våd vid vid..", är jag barnsligt förtjust i! Pendylen. Själva motorn i dikten, slår an tonen. Jag tror inte trollkarlen kommer sluta trolla. Jag vill inte det. Mosaiken är förtrollande.
2010-02-09
|
|
|
|
Gunnar Odhner
Det finns en tro här, på frihet och möjligheter, som känns hoppingivande, rentav skön, kanske förförisk. Jag vet inte om jag delar den, men den känns bra i alla fall. Och så fint framförd!
Pendylen och fortsättningen tycker jag är 'hjärtat' i dikten. Den fjädern, det hjärtat, får inte stanna.
Abu Graib tänkte jag också på. Där var det en hona som kopplat en hane. Men det hör väl till undantagen. Det brukar ju vara tvärtom.
2010-02-09
|
|
|
|
Melona
jag vet ärligt inte talat hur att kommentera den här texten. den får mig att darra inombords, du slår an med ackord som gräver djupt, djupt. på samma gång som det är fantastiskt vackra, lite sorgliga bilder du målar upp så blir jag något rädd för den där trollkarlen, jag studerar honom; det han säger med skräckblandad förtjusning och jag minns den dikten så jävla väl när du först publicerade den, det är lite mer än ett år sedan...
i detta sammanhanget faller dina remsor väl tillsammans, du flätar hår och man av guld och gnistrande magi. men, det kommer ett men, denna mosaik har sina skärvor av blod och smärta, som allt uppbyggt och raserat.
det är regnet, som kommer likt en katharsis, reningsvatten att ständigt falla och göra världen mjuk och doftande, dessa raderad bilder och städer, hur allt kan slätas ut i sin puts, magi. trollkarlen. vem är han? diktjaget eller den unge pojkens fantasi, kluven ur pendylen?
du ger mig frågor och öppnar mina sinnen,
du vet ulfen, jag lovar att återkomma
i alla versioner och former, det är något säreget med dina ord
och sätt att stapla dem, hantverket...
och ja, jag njuter verkligen av dig när du skriver längre, långt. fortsätt blanda poesi och prosa så här, det passar nämligen dig
alldeles förnämligt! merci bien!
2010-02-09
|
|
|
|
Inkarasilas
Små sexkantade plattor i azur och vitt som läggs till stjärnor i rad över vägg som tar år att drömma fram och Trollkarlen, det är nog det som får mig att blunda länge efter jag läst och det är liv i dikten - en mansålder utspelad från barndom till ärrad och det är så jävla härligt att läsa, synapserna skickar fan blixtar mellan bilder och spindelvävstråd i silver håller samman passager och bildar broar, så jävla härligt, jag upprepar mig visst, who gives a fuck, ser för fan på en vit motorcykel som far över en tapet
2010-02-09
|
|
|
|
© Birgitta Wäppling
Det är mosaik i diktform, där pojkrumsdrömmar fogats samman till ett skeende, där den vuxne mannens betraktelser också finns bland de byggstenar som dikten vilar på.
Här stannar jag till:
"Pendylen
Varje nytt varv måste fjädern spännas, så att
dikten inte stannar"
Du får läsaren att stanna till här. Men dikten stannar inte, även om den kanske når sin kulmen där. :)
(tycker jag känner igen denna; har du publicerat den tidigare?)
2010-02-09
|
|
|
|
wayward - taiga
minns specifikt passagen om trollkarlen och golvuret, en bildrik mosaik. karavanerna, vidare än pojkrumsväggarnas föreställningsförmåga.. kommer att tänka på 'zen, och konsten att sköta en motorcykel' eller vad den heter den där kultromanen...
tänker också att författaren kanhända sorterar och ser mönster i sina alster. lägger stenarna intill varann och svampar och slipar och fogar.
tja, vad vet man..
läsvärt och inspirerande, synnerligen.
2010-02-09
|
|
|
|
Gisela Nordell
träffar mig i hjärtat och jag slungas bakåt i tiden till min barndoms
tapeter och ängen där jag vandrade som fyraåring med min mjölkanna i plåt..virvlar i mitt bröst
2010-02-08
|
|
|
|
Berit Robin Lagerholm
Denna är bara så sagolikt vacker.
Mosaik
Mosaik kan vara oerhört fullt eftersom det är så känsligt att både form och ton måste paras i rena kanter men här lyckas du skapa något så vansinnigt vackert. En ren harmoniserad helhet av delar av något som självlysande självstående.
med kärleksfull ger du och med kärleksfull hand drar du ihop
Tack för denna vackra resa i många vackra passager
vackert med en vit motorcykel och fortsätt att skriv brev du....och lägg mosaik
2010-02-08
|
|
|
|
stenen/ Yv Ericsson
tyvär slog titeln mig hårt..fick mig att tänka på det gamla kulturmagasinet "Mosaik"..
men sen insåg jag snabbt. detta va något helt annat. sparar allt det vackra och återkommer..
2010-02-08
|
|
|
|
L Patrik W Johansson
När jag blir gammal, äldre, kan jag säga att jag var på samma internetcommunity som Ulf L, nej inte Lundell säger jag om de frågar, men Lagerholm
tidlös text
Be well,
LPatrikWJ
2010-02-08
|
|
|
|
lycksele
I förfinad och estetiskt sofistikerad njutning av denna texten slås mina sinnen av paradoxen av att jag lever i en brutal värld. Jag blir förvirrad av denna motsägelse och i min enorma känslighet byggs det upp en psykosartad stämning på grund av diktens brytning mot den hårda verkligheten.
Vilken makt en dikt kan ha!
(Enligt kommentarsmall #2 av Mr Lindemann)
2010-02-08
|
|
|
Nästa text
Föregående
Ulf Lagerholm
|
