Drick din blütsaft du gamle, ät sillblock med dillvippa. Sövd ska du vara kring 20:00. Du har en liten klocka men plinga ej! Vi, "nattis", kan befinna oss på ett boende i andra änden av stan.

Du senile föredetting. Nån stal från ditt medicinskåp, en sket i att se över golvet, slog vatten kanske i flugrik blomma. Tur är väl, du gamle skröpla att du vaggats in i dövstumhet och starr blindhet. Vår skapare har skapt oss så.

Flyter samman. Mummel, tandlöst. Rufsiga vita håret och de orakade inåtgående kinderna. Förr så grova händer, nu rödlila, knotiga och magra.

Lukten av kiss.

Ungdom rullas upp, innanför de frånvarande ögonen och den halvöppna munnen. Fält och skogar, barndomshemmet. Hon...

Stödstrumporna hasar ner kring dina magra vader. Men enligt vårdplanen ska de vara på. Jag hinner dra en kam genom ditt hår, lägga en hand över din axel. Men inte att försöka se vad du ser.


Snart får du springa igen. Famna den du håller kär.