Fåglarna kvittrade i morse när jag gick hem. Jag lyckades notera det. Trots att jag missade att uppfatta så mycket annat, även sådant som kanske var avgörande för huruvida jag skulle få gå hem själv eller inte. Men fåglarnas kvitter hörde jag, på vingliga ben hem genom mörkret. Och någonstans där så visste jag. Att jag var lycklig.