.

Jag har ett tomrum
inom mig


Jag säger inte
att det är logiskt
att jag förväntar mig
att du förstår
eller
ens att jag själv
hör logikens klocka ringa
när tankar
blir till verbala ord
- nej, det är som om
bergochdalbanan,
från den lilla lilla vrå
där tankar gror,
genom nervfibrer
ner till munhålan
där tungan formar ord
och repellerar dessa
ut till det fria
där öronen står fria
att ta emot
omfamna
och tillåta att dessa
ord
kan upplevas
från ett annat perspektiv,
lyckas måla en annan
underton hos orden
och spola bort
logikens makt

Men bortom det verbala,
innan bergochdalbanan,
låter tankarna
- tvångstankarna,
sanningsgrundande,
smarta,
självklara
och
vardag

Fast när orden
får liv
och hjärnan hör dessa
utifrån
så fattas logiken
och jag kan se det du ser,
jag kan tänka
som du tänker
och kan inse
att detta spel
är ett galet spel
utan vinst

Men hjärnan vinner
- gång på gång

och det får mig
att kämpa med mitt liv
för att behålla tomrummet
(i min magsäck)

i detta spel
på liv och död
- med endast svältande död
som utgång






men
jag ska lyckas

lyckas våga fylla
tomrummet
och stå som vinnare
över hjärnan

- med livet i behåll

det ska jag,
det måste jag