.

Väckarklockan ringer
som en käftsmäll från verkligheten

I vårsolens sken
blickar klocktornet ner över järnstaketet
som den senaste veckan
beklätts med minnen, tankar, respekt och sorg

Tygstycken fyllda av kärlek
vävs samman till något stort,
något större än oss
Ett tecken på sammanhållning
- aldrig ensam

Tillsammans kan vi utrota,
förgöra, fördöma, och besegra
Tillsammans kan vi förhindra
att insomnadet av ett hjärta var förgäves

Det är dags att sluta snooza,
dags att vakna
och stå enade