Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 
jag går från hit till dit, det är en lång väg, vi övar på de nya orden


kvar i onsdagen med den jag älskar



jag andas
in i din kropp
jag strör frön
jag skickar brevet

röda fläckar
ljuscirklar
en varm grotta

enstaka löv yr borta vid vägkorset
jag bär en skadad koltrast
vingarna är fällda
sorg och skräck i ögonen
vi går mot skogen, hememot

vi har inget mer att säga varandra


Fri vers av Bo Bjelvehammar
Läst 384 gånger och applåderad av 9 personer
Publicerad 2010-02-10 15:27



Bookmark and Share

    Erika H
Där, i detta där ord inte längre betyder mer. Där på väg hememot. Kvar i något, i någon.
Detta där har du fångat med bilder och med en varm känsla som lägger sig runt.
Verkligen fint skrivet. Mjukt och smekande.
2010-02-11

    ej medlem längre
Lite ovanligt men gripande bruk av fågelmetafor ... ofta står fåglarna för flykt och frihet, något vi strävar efter men inte kan nå, ett sorts ideal för människan.

Här är fågeln vilsen och skör, men den ligger i din hand ... det finns en kontaktyta, även om den just nu är stum.
2010-02-11

  Eva Langrath VIP
Sorg och övergivenhet skildrad på ett starkt och ödmjukt sätt.
2010-02-10

  En strimma av guld
Denna dikt får mig att känna obehagliga känslor. När orden försvunnit och kommunikationen uteblivit då är det tomt.
Mycket bra skrivet.
2010-02-10

  Eva Helene VIP
Ömsint och varsam skildring av svåra känslor. Mycket fint!
2010-02-10

    ej medlem längre
den här lägger sig djupt och jag tycker du funnit väldigt fina liknelser! Tack.
2010-02-10
  > Nästa text
< Föregående

Bo Bjelvehammar