På sandstranden
vid atlanten

sitter hon med korslagda ben

ser på det sinneliga havet

kraftfullt
parant

och starkt i turkosa färger

ögonfröjd som ger

sinnelighetens

ett ansikte

hörs havets brus

när vågorna bryts

och bildar en mönster

av helheten

I stunden

i ett ögonblick av en sekund

får hon syn

på palmer och äpplerosträdet

Där ser hon

en sällsam fågel , kolibri

som stilla i luften och suger nektar

från blommorna

rofyllheten
fyller hennes inre

konstraster

i ett möte mellan himmel och hav

och doften som kommer

andas in
njuter
blundar
förnimmer

OCH
upplevas
andra dimensioner

Där

hennes längtan vilar

hon får kraft

av den innerliga kärlek

djupt berusade

av kärlekens flöde

i den andliga extas.








"Nasrin" 2010-02-10