Där min kropp glider fram
Vissnar rosor
Där jag aldrig kommer fram
Blir vinet gott
Vacker sur bitterhet
Och en rundad
Sublim bakgårdssmak
Jag
Som aldrig lyckas
I alla fall
Inte på mitt sätt
Som ändå
Är det finaste
Jag har
Så varför inte
Ni era Antistrindbergare
Ta era livsknyten
Och stoppa upp dem
I alla hål som går
Och sedan
De som inte går