Det känns som att du inte tror på mig
Som att jag inte kan göra rätt.

Men det kan jag.

Det känns som att du inte förstår.
Vill eller kan förstå.

Men jag vet.

Det känns som att du bara tjatar
och det blir bara fel.

Jag känner det.

Tro på mig, sluta fråga, sluta tjata.
Jag fixar det okej.

Jag vet att livet är svårt när man slängs ut i vuxen världen.

Hitta jobb,tjäna pengar,flytta hemifrån..

JAG VET!

Jag försöker så gott jag kan.
Vad mer kan jag göra?

Om jag inte får ett jobb, då tror du att jag bara kommer sitta hemma, och inte göra något.

Men varför det?

Tror du inte jag kan kämpa?