Hon svarade, ”uppkäftigt”
Sa han
De var hans ”försvar” man undrar hur en sån är funtad. "Flickan försvann" han mördade henne....
Nu är Ockelbo inne, min barndoms Ockelbo, där man satt i småskolan och såg ut genom fönstret hur de testade skotrar året runt. Ockelbo Lundgren hade 2 fabriker, en gjorde båtar den andra, snöskotrar, alla verkade jobba där eller på nån service del i samhället. Det fanns t ex 3 st mackar där då, minst, och Lindströms ”diplomerade kondis”. Sjöbacken med servering, man såg ofta folk som åt där men jag kan inte minnas att jag gjorde det nån gång. Men man badade på Sjöbacken, eller ”Rödladan”, det gick de med. Doktorn bodde på vägen till Sjöbacken, hans dotter, ANNA var en tidig, mycket tidig feminin bekantskap… Den första rent…

Ockelbo var på sitt sätt en idyll, där fanns allt men även idyller har sina problem.. Verkstaden på baksidan av Shellmacken var mot, skolgården där vi lekte. Där stod de flesta krockade bilar som fanns på byn, minns speciellt en Opel Kapitän, som var helt nerkörd, det ryktades om att han som kört, haft ner 5 telefonstolpar innan den mer eller mindre krossades mot ett träd. Och historierna blev värre och värre i småpojkar och flickors fantasier och överdriftet. Men Opeln var verkligen krossade, taket var i princip borta och inte mycket fanns kvar av övriga chassit heller… Vi kunde verkligen få till historier därvidlag…

”Dödens väg” öppnade, den var efterlängtad, men inte döden, det var den nya vägen som gick från Hamrånge och E4 an till Åmot, den passerade utanför Ockelbo så de skulle slippa in med tungtrafiken från Dalaskogen mot massafabrikerna i Norrsundet, Korsnäs och Skutskär. Och nån smartskalle hade ansett att högerregeln räckte där. Andra dan, small det första gången, sen varje dag i en veckas tid, innan man mer eller mindre i panik fick till hinder där som försvårade och även skyltar med stopptecken. Det var så längesen så stoppen hade en rund skyld med en upponer vänd triangel i sej, där det stod ”STOPP” med 2 P.
Men vi småpojkar cyklade alltid upp till dödens väg, där stod vi och kollade, väntade på en smäll… Mamma förbjöd oss att åka dit för det var farligt… ”farligt” Ok sa vi, ”vi åker inte dit”, men man fick se till att inte bli sedd. Vi kastade oss ner i diket när farsan passerade, det var det närmaste avslöjande som vi hade. Men vi såg ingen krock, bara trasiga och ibland, blodiga bilar efteråt. En gång var det en lastbil mot Volvo 140… ”Lastbilen vann”… Minns lastbilschauffören slet bort de märke som fanns på huven, på alla Volvo 140 fram till 1971. Av nån anledning så tar jag ofta på de märket när jag ser en sån bil, och tänker på chaffören som slet bort det på en intrasad Volvo med blodfläckar, 1970. Så den bilen var rätt ny då.

Så allt var inte bara idyll, men krockarna slutade efter den veckan, hastighets begränsning till 50 och stoppskyltar gjorde sitt. Men de fanns mer elände i Ockelbo, de fanns mord. Det var en äldre man som bodde ensam som hittades alldeles sönderslagen. Det var en man i Säbyggeby de med, som kapade ved, drog ur handsken och skulle sätta i den dan efter, han fick ström i sej för nån hade ändrat på strömmen under natten… Det var alla möjliga mord som hade hänt där och vi, undrade lite till mans, vad som kunde hända. En man som kallade sej Steinar Erickson, sa sej vara islänning, söp ner en konstnär, Formgren, stal hans pengar och for…

De var fler mord som hände där, Ockelbo ligger rätt nära en del suspekta ställen, det talades om ”Hillbillys” inavlade familjer med hermafroditer och annat som följd. Åmot, Svartnäs, och Vintjärn, Källsjön och Kristineberg… Där fanns det både det ena och det andra, sa man, har även i vuxen ålder hört annat från dessa ställen, eller om dessa ställen. Jobbade med en vaktmästare på Folkets hus i Svartnäs som skötte även bion, efter sin visning fick han, vinter som sommar, ta sin motorcykel och köra filmen från Svartnäs till Vintjärn. En gång körde han ikull och ena filmen rullade ut, men det var den andra delen, så han körde dit, åkte tillbaks, rullade ihop filmen i snö och mörker, körde sen den igen till Vintjärn innan han kunde köra hem. Han hette Sven och när vi jobbade så sa han usch, om allt, även det positiva, så vi kallade honom ”Sven i helvete”

Men runt Ockelbo fanns mycket, mycket mer än vi ändå visste, och vi visste en del….
Men värst var nog skolkompisens farsa, han som en gång jagade oss grabbar med yxa för att vi fiskade på hans brygga. Jodå de var hans brygga men inte hans mark, det var bredvid infarten till Bysjön, där skoteråkarna åkte ner för en backe som vi kallade ”skoterbacken” innan de körde ut på sjön, vi fick inte stå på hans förbannade brygga, sa gubben, han var galen.

Ett antal år senare så försvann en flicka från byn.... hon hittades i Hedesunda, några mil därifrån...
Hon svarade, ”uppkäftigt”
Sa han
De var hans ”försvar” man undrar hur en sån är funtad. "Flickan försvann" han mördade henne....