Ännu en vänskap som försvunnit in i det tomma intet.
En vänskap som var så djup att dem två tjejerna kunde läsa varandras tankar.
Vänskapen försvann av hennes vilja,
ej hade hon lusten kvar att kämpa in till det sista i vänskapen.

Hon gav upp så lätt. ''Har du ingen lust alls att kämpa för våran vänskap?''
''Jag har nog gett upp hoppet.
Men jag ska på fest nu.
Hejdå.''

Hejdå för alltid.
Hejdå gör så ont, ångesten suger sig fast mera än någonsin, är det även hatet? Hon gav upp för lätt för att älska mig. Hon älskade tydligen inte mig. Jag dög inte åt henne.

Blir blind av tårar på tanken av henne. Allt jag gjorde, allt jag ställde upp. Struntade i mitt mående för hennes skull, offrade vänskapen för att hon skulle må bra. Offrade allt.
Tacksamhet, jo tack. Dra åt helvete.