Musikens språk är det enda transcendentala språket,
då det är det enda språk som förstås av alla språk utan förkunskaper.
Även den mest omusikaliska människa kan förstå en enkel melodi
och därav bringas till känslomässig reaktion av upplyftande slag,
vilket knappast något talat språk i samma mån kan göra.
Dock har musiken sin egen grammatik, ehuru enkel,
utan vilken musiken inte har någon mening.
Liksom en språksats måste bestå av subjekt och predikat för att alls ha någon mening,
kräver musiken melodi, harmoni och rytm.
En melodi kan vara utan harmonik och rytm men är då naken och behöver kläder.
Harmoniken är den fulländade kostymen, kläderna gör mannen,
medan rytmen gör den mera skräddarsydd och passande,
så att den kan klä vem som helst;
men med dessa tre komponenter, melodi, harmoni och rytm,
är musiken oslagbar som språk och tränger igenom överallt,
överglänser alla språk och förenar dem,
ty vilka språk och ord som helst kan sättas till musik.
Den inneboende kosmiska ordningen i musiken
är därtill så fullkomlig i sin natur och så ren i sin begripliga abstrakthet,
att den i regel alltid har en positiv, upplyftande och inspirerande verkan.
Den är i sig ett ideal i sin oantastliga abstrakthet,
den är, som Leonardo da Vinci sade, "det abstrakta konkretiserat",
och kan därmed sägas utgöra en förenande länk mellan idévärlden och verkligheten
med en sorts prometeisk funktion i en upplyftande verkan för människan.
Beethoven såg sig själv som en Prometheus,
som stal elden från gudarna för att ge den åt människorna.
Kort sagt, musiken har just det som alla språken saknar,
det där lilla extra,
som bättre kan förena alla språk och folk och nationaliteter
än vad någon politisk talare kan göra.
Säg det med musik, och budskapet går fram,
medan nästan alla predikanter alltid talat blott för döva öron.


-------


The Language of Music


It's the only transcendental language
as the only language to be understood immediately without prerequisites.
The most unmusical person can understand a simple melody
and thereby be brought to an uplifting emotional reaction,
which hardly any other language is capable of to the same degree.
However, music has its grammar, which is simple
but without which music is but noise without a meaning.
Like a sentence must consist of subject and predicate to convey any meaning,
music must have melody and harmony and rhythm.
A melody can exist without harmonics and rhythm but is then naked
and needs dressing up. Harmonics is the perfect costume,
while rhythm will make it fit to any purpose universally;
and thus with these three components, melody, harmony and rhythm,
music is superior as language and will get through anywhere,
outshine all languages and unite them,
for any word and language can be set to music.
The natural cosmic order within music
is so consummate in its nature and so pure in its comprehensive abstractness
that it generally always has a positive, uplifting and inspiring effect.
It's something of an ideal in itself in its unassailable abstraction,
it is, as Lionardo da Vinci said, "the abstract made concrete",
and could thereby be described as a unifying link between the ideal world and reality,
with a kind of Promethean function of uplifting effect to man.
Beethoven sometimes regarded himself as a modern Prometheus
stealing fire from the gods to light up man.
In brief, as a language music has what all other languages lack,
the something extra,
which better can unite all languages and people and nations
than any political speaker can do.
Say it in music, and the message will get through,
while almost any preacher always preached to only deaf auditions.