Min dotter sa:
-Jag behöver ingen mamma just nu!
Fan vad det gjorde ont.
Tårarna brände outplånliga raviner
i mitt modersego.

Jag som saknar
som vill vara en del

Jag som längtar
som minns babyns lena dofter

Jag som stöttat
som jämnat väg genom vedermödan

Jag som uppmuntrat
som visat vilka steg som håller

Jag som torkat tårar
som varit hennes kompass

Nu är hon vuxen
hon är stark och levnadsglad
och klarar sig själv

Är jag riktigt klok???

Igår ringde hon och berättade...
.... om sitt liv... och glädjen sprudlade...

Nu gråter jag igen.. ändå...